Medverkande: Soran Ismail, Robin Paulsson, Teresa Tönisberg, Nils Lind, Maggan Hammar, Aron Flam, Freja Hallberg, och Jonatan Unge. Konferencier: Fritte Fritzson.

”Det är många som säger att den här kvällen kändes väldigt indie”. Fritte Fritzson, konferencier, står med en öl i baren efter föreställningen. Han ser nöjd, glad och tacksam ut. På ett sätt som annars bara kristna människor gör.

Kompanjonen Marcus Johansson stod helt utanför scenen den här kvällen. För första gången i klubbens historia. ”Det kändes faktiskt mer speciellt än vad jag trodde”, säger Marcus. ”Den här gången kunde jag helt slappna av från scenansvar och det gjorde faktiskt att jag kunde se Oslipat med lite nya ögon. Jag har älskat många Oslipatkvällar tidigare, men den här gången fick jag uppleva hur det känns att bli kär i en Oslipatkväll. Det kändes lite som att vara tillbaks på Direktsänt på Ensembleteatern i mitten av nittiotalet.”

Att ordet indie dök upp beskrivningen av kvällen känns helt logiskt för alla som var där. Kanske är det ett ord som bättre än många andra beskriver Oslipats konstnärliga hemvist. Och dessa ambitioner genomsyrade verkligen Oslipat den sjunde maj.

Fritte Fritzson fick ett varmt mottagande av den hungriga publiken redan från första stund. Och även hans syrligaste kommentarer i hans publiksnack svämmade över av kärlek till folkhopen framför honom.  Jonatan Unge från Stockholm var först ut och gjorde ett modigt nummer med väldigt intelligent humor. Det var första gången han var på Oslipat, men definitivt inte den sista. Freja Hallberg var på plats för andra gången, och den här gången gjorde hon en väldigt rolig rutin om ett oäkta sagoväsen. Dessutom bjussade hon på en sång, med sin bror Hampus vid flygeln.  Nils Lind, som kom efter Freja, är van vid att stå på Oslipats scen. Den här kvällen var det premiär för hans nya blädderblocksrutin, och frågan är om inte den är det roligaste han gjort hittills på klubben! Maggan Hammar var också på Oslipat för andra gången.  Hennes sällsamt bedårande betraktelser framfördes med en utomvärldslig närvaro som fick varje humorpartikel att luta sig tillbaks och njuta. Kontrasten mot näste talare, Aron Flam, var mycket stor. Aron har på kort tid fått mycket gott rykte som komiker i sin hemstad Stockholm. Han är hyllad av både kreti och pleti, såväl som av Magnus Betnér. Aron visade att han var väl värd allt beröm. Med stenhårda och provocerande skämt visade han prov på sin kompromisslösa humor.

Pausen blev lite längre än vanligt, men det kunde kanske behövas efter en så tät förstahalvlek. Fritte inledde andra akten med att på ett ödmjukt och trevligt sätt berätta att han blivit nominerad till Månadens Malmö-Lundabo av gratistidningen City.

Sen kom Teresa Tönisberg och levererade väldigt tajt och snygg humor. Säkra skämt blandades med stor spelglädje. Därefter tog Robin Paulsson stafettpinnen och gjorde stensäker succé. Allra sist kom Soran Ismail som började med att reta skåningarna för deras dialekt. När han väl sett till att få publiken emot sig, jobbade han snabbt upp en god stämning igen. Som han sen rev ner med hjälp av ett av de osmakligaste skämten i Oslipats historia. Skämtet involverade en cykel. När chocken lagt sig såg han än en gång till att skoja fram bra stämning. Och så där höll det på. Fram tills att han tackade för sig och jublet exploderade i lokalen.