Martin Krantz, Anneli Ahlgren, Erik Börén, Niklas Larsson, Niklas Folkegård, Nils Lind, Sindre Magnussoon, Marcus Johansson och Fritte Fritzson.

"Vi måste göra något för Folket också" sa Fritte Fritzson och såg Marcus stint i ögonen. Klockan var kvart över elva den femte mars 2006. Marcus och Fritte satt i sitt konferensrum på hotell Hilton i Malmö. Blädderblocket var fullklottrat med idéer om hur de skulle driva den standup-klubb de snart skulle starta. Alla bitar hade äntligen fallit på plats. Och då, drabbas Fritte av en grandios känsla: "Vår klubb kommer att göra succé. Det är inte mer än rätt att vi betalar tillbaks till Folket på något sätt". "Men vi hade ju idén om att dela ut reflexer...", började Marcus. "Nej!", sa Fritte, "reflexerna räddar visserligen liv, men det är lika mycket ett PR-trick". Efter en lång lång allvarsam tystnad ställde Marcus sig frågan "Vad skulle den idealistiska kulturvänstern ha gjort?"

Åttonde maj 2007. Det var äntligen dags för Oslipat att genomföra sitt tältprojekt. Gratis inträde. På allmän plats, i ett tält. Runt 200 människor hade kommit till tältet för att se gratis standup. Kvällen började med avslappnad känsla, nästan med ett opretantiöst anslag. Men snart förbyttes stämningen till något betydligt mer suggestivt. Det här var ingen vanlig standupkväll. Det här var ett väckelsemöte. När kvällen var slut stannade många kvar på St Knuts torg. För att prata om det som de hade varit med om. Stora känslor vill man dela med andra.

Ett stort tack till alla som hjälpte till. Framför allt till Jan-Åke Johansson och hjälten Nils Lind. Utan er hade det aldrig gått!